Austin: hardet vi avskrev vann loppet, och Antonelli vann det från täten
Antonelli ledde från pole och vann med 13 s på medium → hard med stoppet på varv 24 – Pirellis söndagsplan och Ruth Buscombes läsning av Mercedes, inte vår. Verstappen, med de två nya soft vi just skrivit om, gjorde dem till en tvåstoppare och en tredjeplats bakom Leclerc, som körde soft → medium → hard. Hardet som fredagen sade var sämsta däcket gick 40 varv i båda McLaren-bilarna och slets inte mätbart.
Antonelli vann USA:s Grand Prix från pole med ett stopp, medium → hard på varv 24, 13,1 s före Leclerc, med Verstappen 4,4 s längre bak och Hamilton en sekund bakom Verstappen. Norris, Hadjar, Piastri och Russell fyllde topp åtta. Ledaren var aldrig pressad efter stoppet, och loppet i täten avgjordes av däckvalet till andra stinten och av hur många stopp varje bil behövde.
Vi planerade soft → medium med stoppet runt varv 27–29, med en tvåstoppare soft–medium–soft som reservplan om första stinten slets i fredagens takt. Ingen i topp åtta körde vår plan. Mercedes och McLaren körde medium → hard, Hadjar soft → hard, Ferrari soft → medium → hard, Verstappen soft → soft → medium. Den vinnande planen var den Pirellis söndagsguide lade i fönstret 21–27 och den Ruth Buscombe väntade sig av Mercedes; stoppet på varv 24 låg mitt i båda.
Det som avgjorde var hardet. Vår fredagsanpassning hade det på 0,23 s per varv, sämst av de tre, och Pirellis egen notis gav det "en begränsad roll". I loppet ger fältets gemensamma anpassning 0,035 s per varv rått och 0,025 efter bränslekorrektion, över 444 rena varv i 18 stintar. Piastri körde 41 varv på ett set med lutningen −0,004; Norris 40 varv på +0,033; Antonelli 32 varv på −0,012; Hadjar 31 varv på −0,040. Ett däck som inte slits gör enstopparen med tidigt byte till det till det snabbaste loppet, och det var det loppet Mercedes körde.
Verstappens lopp är den andra historien. Red Bull använde hans två nya soft precis som vi beskrev i lördags: en ny soft till starten, den andra nya soften på varv 13 och medium på varv 31. Det gav honom fältets snabbaste racetempo, 99,12 s per varv på vårt bränsle- och ålderskorrigerade mått mot Leclercs 99,45 och Antonellis 99,97, och det kostade honom ett andra depåstopp, 21 s i Austin, mot en ledare som behövde ett. Han gick i mål 17,5 s bakom. På tempo ensamt hade enstopparen soft → hard som Hadjar körde satt Verstappen i kamp med Antonelli; om han hade kommit förbi på den här banan är frågan omkörningssiffrorna svarar på nedan, och svaret är förmodligen inte.
Racets slitage, ur bibliotekets gemensamma anpassning på de rena varven: soft 0,038 s per varv däckålder rått över 352 varv i 22 stintar, medium 0,056 över 174 varv i 10 stintar, hard 0,035 över 444 varv i 18 stintar; efter bränslekorrektion 0,033, 0,036 och 0,025. Fredagen hade sagt 0,152, 0,163 och 0,232. Överskattningen är fyra gånger på soften, tre på medium och sju på hardet, och hardet är det vi inte rabatterade. Vi skrev i briefingen att fredagarna överskattat loppet två till åtta gånger den här säsongen och planerade sedan hardet som om fredagen hade rätt om det. Skälet är förmodligen enkelt: fredagens hardstintar var korta, på grön bana, under dagens varmaste del, och en blandning som tar lång tid att få igång ser sämst ut i precis de förhållandena.
Tempo per blandning i racetrim, ur long run-nivåerna: hard 101,04 s per varv, medium 101,35, soft 102,63. Softsiffran bär öppningsstintarna med fulla tankar och trafik, så gapet är inte bara däcket, men inget fanns kvar av den halvsekunds softfördel vi hade från fredagen. Medium låg tre tiondelar efter hardet och slets fortare. På den här banan, den här söndagen, vid 36–40 °C, var hardet racedäcket.
Frågan vi ställde oss på lördagseftermiddagen – vad en soft från kvalet kostar – fick sin första mätning. Hamilton startade på en begagnad soft, tidtagningsdatan visar setet med fem varvs ålder på hans tredje racevarv, alltså ett Q1-set med tre varv på sig. Leclerc startade på en ny soft. Deras första stintar: Hamilton 14 varv, lutning 0,058 s per varv, medel 101,35; Leclerc 15 varv, lutning 0,066, medel 101,15. Verstappen på ny soft: 13 varv, 0,071. Det begagnade setet slets inte fortare, och de två tiondelarna i nivå mellan Ferrari-bilarna är ungefär vad som skiljer dem i racetempo över hela eftermiddagen, 99,54 mot 99,45. Ett bilpar är ingen lag, men första avläsningen är att en inkörd Q1-soft kostar högst en tiondel per varv och ingenting i stintlängd. Vår tilldelningsmodell åldrar ett begagnat set med fyra varv; på de här beläggen är det ungefär rätt för varven och generöst för tempot.
Bakrakemätningarna från fredagen sade att Mercedes kom till kurva 12 med störst fartfall och Red Bull med minst, och vi läste det som att Mercedes sparade energi till kurva 1 och Red Bull försvarade in i 12. Loppet upprepade mönstret, med 44–47 varv per förare bakom medianerna: Verstappens fart föll 8 km/h mellan toppen och bromspunkten för kurva 12, Hadjars 11,5, Hamiltons 11, Piastris 13, Norris 14, Russells 19, Antonellis 20, Leclercs 20. Toppfarterna låg på 317–331 km/h, 10 km/h under kvalet, som racemapparna alltid gör. Ordningen från fredagen höll: Red Bull kommer till kurva 12 med mest fart i behåll, Mercedes med minst, och loppet prövade inte vad det var till för, eftersom Antonelli aldrig hade en bil inom en sekund bakom sig och omkörningarna i täten skedde i depån. Den nya avläsningen är Ferraris delning: Hamilton 11, Leclerc 20, i samma bil på samma däck. Hela tabellen i Reddit-uppföljningen om bakrakan, samma metod som i fredags.
Ferraris fjärde golvpaket för säsongen satt på båda bilarna och Ferrari hade det näst och tredje snabbaste racetempot bakom Verstappen, 0,3 och 0,4 s per varv snabbare än Antonelli på vårt mått. Det gav ingen seger, eftersom tempofördelen var mindre än ett depåstopp och banan inte lät den användas mot ledaren. Mercedes tog med sig inget nytt och vann; fältets fjärde bästa racetempo räckte från pole på en enstoppare som ingen kunde undercutta.
Torrt, bana 36–40 °C genom loppet, inom de 6 °C från fredagen som vår temperaturregel kräver, vilket är skälet till att fredagens slitage gick in i planen. Regeln höll; fredagssiffrorna gjorde det inte. Lärdomen tillhör däckingenjören, inte vädret: vid matchad temperatur var fredagslutningarna ändå tre till sju gånger racelutningarna.
Depåförlust 21,2 s under grönt, bibliotekets median av två Austin-lopp, och 2026 års stopp föll på den. VSC:n på varv 51–52 för Bottas stillastående Cadillac kom för sent för att betyda något för den som inte redan stannat; Bortoleto hade tagit soft på varv 50 och Lindblad, Alonso och Stroll hade alla bytt till soft mellan varv 40 och 43 inför slutet.
Mercedes körde vad deras däckräkning tillät: ny medium, ny hard, stopp på varv 24 och 22. Det vann med Antonelli och gav en åttondeplats med Russell, vars racetempo var 0,8 s per varv från stallkamratens. McLaren körde medium → hard med de tidigaste stoppen i topp tio, varv 15 och 16, och sedan 40 och 41 varv på hard; strategin var rätt, tempot var det inte, Norris 1,2 s per varv och Piastri 1,7 från Verstappen på vårt mått. Ferrari delade ingenting och körde samma treblandningslopp med båda bilarna, stopp inom ett varv från varandra; det gav andra och fjärde plats och loppets snabbaste slutstintar, Leclercs 13 varv på hard med medel 98,79. Red Bull delade sina bilar efter däckräkning: Verstappen två stopp på de två nya soft, Hadjar ett stopp soft → hard på varv 25 för en sjätteplats från tredje startruta. Racing Bulls satte Lindblad på en sen soft och vann ingenting; Aston Martin försökte samma sak med båda bilarna för femtonde och sextonde plats.
Racetempo, bränsle- och ålderskorrigerat, varv i fri luft eller jämn körning: Verstappen 99,12 s, Leclerc 99,45, Hamilton 99,54, Hadjar 99,91, Antonelli 99,97, Norris 100,36, Lindblad 100,64, Lawson 100,77, Russell 100,81, Hülkenberg 100,81, Piastri 100,83. Vinnaren var femma på tempo och etta på banan hela dagen, vilket är vad pole och en enstoppare på ett däck som inte slits köper i Austin. Hadjars enstoppare var fältets renaste lopp: 22 varv på soft på +0,014 per varv, 31 på hard på −0,040.
Starten avgjorde mer än däcken. Ingen i topp åtta bytte plats på varv 1, och varv 1-telemetrin säger varför: Antonelli klarade 66 m på de första tre sekunderna och nådde 100 km/h på 2,16 s, fältets bästa start tillsammans med Piastri (67 m, 2,16) och Norris (67 m, 2,36) – alla tre på medium. Verstappen på ny soft gjorde 58 m och 2,60, Leclerc 59 m och 2,60, Hadjar 51 m och 2,88; Hamilton på sin inkörda Q1-soft 64 m och 2,36, snabbare iväg än båda bilarna framför. Åtta meter efter tre sekunder är mer än en billängd, och det var marginalen som gav Antonelli innerspåret i kurva 1 utan strid. Soften köpte inget grepp vid starten; de tre bästa starterna gjordes på medium. Telemetrin samplas med 0,24 s, så tiderna är goda på en tiondel, och hjulspinn mäter vi inte direkt.
Inget mästerskap avgjordes. Antonelli lämnar Austin på 365 poäng mot Russells 242 och Hamiltons 241, med sex lopp kvar; första chansen är Mexico City. Bearman bröt på varv 24 efter tre stopp; Colapinto stannade på varv 35 och Bottas på varv 51 med motorproblem.
Hardet, och med det planen. Vi kallade det svagaste däcket på fredagens 0,23 s per varv och planerade kring soft och medium; loppet mätte hardet till 0,025 och det bar vinnaren 32 varv och McLaren-bilarna 40. Pirelli hade stoppfönstret rätt, 21–27 för medium → hard, och vi argumenterade emot det med fredagssiffror vi själva sagt var opålitliga. Vårt lördagssvar soft → medium runt varv 27–29 var ett lopp som ingen i topp tio valde.
Däckräkningen. Verstappens två nya soft blev en tvåstoppare, Hamiltons inkörda Q1-soft startade hans lopp utan synlig kostnad, och Mercedes körde medium → hard för att det var vad de hade. Verstappens long run-slitage på fredagen, 0,07 på soften mot Leclercs 0,16, stämde med loppet: hans softstintar slets på 0,07 igen. Och den allmänna varningen att fredagar överskattar loppet höll för fjärde helgen i rad – felet var att inte tro på den om hardet.
Om Verstappen på en enstoppare hade slagit Antonelli. Han hade tempot för det, 0,85 s per varv på vårt mått; han hade behövt köra om på banan, och Austins omkörningströskel den här säsongen ligger på 0,82 s per varv i tempoövertag, vilket gör det till ett myntkast, inte en självklarhet. Och om fyndet om den inkörda soften är allmängiltigt: ett Ferrari-par, en bana. Vi fortsätter räkna.
Simulera
Byt en förares depåstopp och låt de andra köra exakt som de gjorde. Den ändrade föraren modelleras med sin egen fart per blandning ur loppet, slitage, bränsle, trafik och VSC-rabatt – bilar som fastnar bakom honom tappar tid.